Izmirs brandkår är i jordbävningszonen tills den sista medborgaren tas bort från vraket

Izmir Metropolitan Municipalitys brandkår drog 6 medborgare vid liv från spillrorna i Osmaniye och Hatay. İsmail Derse, chef för brandkåren, säger att de fortsätter sina sök- och räddningsinsatser med hopp, "Vi kommer att fortsätta arbeta tills vi får vår sista medborgare."

Izmir Metropolitan Municipalitys brandkårsteam fortsätter sina sök- och räddningsinsatser i jordbävningszonen. Brandmännen, som var på fältet med ett team på cirka 150 experter, räddade 6 medborgare vid liv under sök- och räddningsinsatserna i Hatay. Teamen ser också till att kropparna levereras säkert till familjerna.

"Vi är på väg just nu"

Izmirs brandkårschef İsmail Derse sa: "Vi började omedelbart våra förberedelser med informationen vi fick från 112-centralen i första ögonblicket av jordbävningen. I första skedet gav vi oss ut med 8 fordon och en personalgrupp på 40 personer. Vi förde ut sex av våra medborgare levande i Osmaniye och Hatay”, sa han. İsmail Derse sa att de åkte till Osmaniye först, "Vi arbetade i Osmaniye i cirka 6 dagar. På morgonen samma dag anlände vårt andra team till Osmaniye, och vi nådde 3 personer. Sen åkte vi till Hatay. "Tyvärr grävde vi 146 kroppar ur spillrorna i Osmaniye och Hatay", sa han.

"Väntar på ett mirakel"

İsmail Derse noterade att de aldrig tappade hoppet, "Vi skulle vilja nå fler människor. Det ligger framför allt skräp på högar här. Arbetsmiljön är mycket svår. Det finns byggnader med kraftiga sprickor och det finns alltid efterskalv över magnituden 4. Vi fortsätter att arbeta genom att vidta säkerhetsåtgärder från vår personal. Hoppas på ett mirakel. Vi kommer att fortsätta arbeta tills vi får vår sista medborgare, säger han.

”Katastrofhantering måste vara känd”

İsmail Derse, som också nämnde koordinationsproblemet från jordbävningens första ögonblick, fortsatte sitt tal med följande ord: ”Vi hade många problem med koordinationen. Vi tog många initiativ för att få saker att fungera. Vi hade också transportproblem. Anläggningsmaskiner blockerade vägarna med markarbeten. Det var för många faktorer som bromsade vårt tempo. Det finns ingen elektricitet, ingen kommunikation, överallt är mörkt. Här krävs en helhetsmedvetenhet. Att hantera en katastrof är inte bara sök och räddning. Vi måste också ta delkomponenterna efter varandra.”