Turkiets maskinexport ökade med 7,9 procent under halvåret jämfört med samma period föregående år och nådde 12,5 miljarder dollar. Kutlu Karavelioğlu, ordförande för Machinery Exporters' Association, påpekade vikten av energiförsörjning för länder och påpekade att företagen i denna region har börjat bli ömtåligare med effekterna av pandemin och Ukrainakrisen:
”Tyskland och Italien, där vi upplevde en minskning av maskinexporten i juni, är också de EU-länder som har störst problem med energiförsörjning och energisäkerhet. Tyskland, som för första gången på många år har ett månatligt underskott i utrikeshandeln, är hårt drabbat av sanktionerna mot Ryssland. I vårt fall, tvärtom, går maskinexporten till Ryssland från rekord till rekord.”
Karavelioğlu påpekade att energinedskärningar kan komma i förgrunden i den tyska industrin på grund av avbrott i naturgasflödet:
”Med EU:s åtstramande politik efter USA kan investeringar i maskiner och utrustning i väst bromsa avsevärt. Möjligheten till recession på våra huvudmarknader får oss att tänka efter. Å andra sidan behåller vi vår förhoppning om att produktionen ska bli synlig i och med geografins förändring och att det ökande intresset med vår starka och pålitliga hållning i pandemiprocessen ska nå toppen med hållbarhetssatsningar. Om vår exporttillväxt kan hålla över 10 procent kommer vi att kunna avsluta året nära vårt mål på 27 miljarder dollar i år.
Detta behov kommer att återspeglas i Turkiet som en order med effekten av förändringen i leveranskedjorna. Men den kritiska faktorn i den nya situationen är exporten av maskiner med högre tekniknivå. Även om rädslan för en lågkonjunktur i västvärlden kan leda till att många investeringar ställs in, är den lagstiftning som utvecklats i linje med målen för det gröna avtalet på väg. Revideringen av produktionslinjer med kvalificerade maskiner måste fortsätta på något sätt. Våra maskin- och IT-industrier måste samarbeta mycket närmare, och våra verksamheter måste kontinuerligt utöka sina digitala och gröna produktexportproduktgrupper. En annan innebörd av detta är att vårt behov av energieffektivitet och resursmångfald i vårt land kommer att öka snabbt.” sa.
Karavelioğlu uppgav att energiomvandlingen utgör ett allvarligt hot mot produktionsskalorna i alla länder och att det kan påverka aktivitetsstrukturen för den allmänna tillverkningsindustrin på djupet, med utgångspunkt från kostnader för råvaror och hjälpmaterial.
"Även om rädslan för lågkonjunktur har en lugnande effekt på den spekulativa miljö som skapas av obalans mellan utbud och efterfrågan, verkar det inte som om skyldigheten att arbeta med aktier som drivs av globala politiska osäkerheter kommer att försvinna. Vår maskinsektor, vars produktion har ökat med 9 procent och 32 procent de senaste två åren i rad, är nu mycket mer konkurrenskraftig men behöver mycket mer rörelsekapital. För att bibehålla de förstorade skalorna måste vi göra fler inhemska affärer under perioder när utländska marknader saktar ner. De extraordinära ökningarna på 21 procent och 24 procent av Turkiets investeringar i maskiner och utrustning under de senaste två åren är svåra att replikera, men eftersom vi följer en exportorienterad tillväxtpolitik måste vi hitta sätt att fortsätta våra produktionsinvesteringar trots antiinflationsåtgärder . Att generella tillverkningsindustriinvesteringar i allmänhet finansieras av långsiktiga utländska och till och med utländska resurser kommer att påverka investeringsaptiten mycket snabbt. Därför borde det inte vara alltför svårt att utveckla metoder för att investera våra egna pengar i våra egna maskiner.”
Karavelioğlu gjorde utvärderingar om utjämningen av dollar- och europariteten, och betonade maskintillverkarnas höga inhemska mervärdeförhållande och sa:
"Maskinindustrin gör 70 procent av sin export i euro och 70 procent av sin import i dollar. Att tjäna euro och spendera dollar är naturligtvis ogynnsamt eftersom pariteten försvagas, och om det fortsätter kommer alla våra sektorer att behöva revidera sina årliga exportmål, som de sätter på dollarbasis. Turkiet är ett av länderna med det högsta inhemska förädlingsvärdet i maskinexport. Enligt uppgifter från OECD är den inhemska förädlingsgraden 76 procent, på samma nivå som Tyskland. Med andra ord behöver vi TL mer än dollar. Av denna anledning är det viktigt för vår sektor hur många TL 1 euro är, snarare än hur många dollar det är. Vi behöver en stabil exporttillväxt och vi tror att den naturliga nivån på växelkurserna mot TL kan vara en balanserande faktor i denna period när pariteten är nästan lika och oron för lågkonjunkturen är på topp.
Höga energi- och råvarupriser hade en stor inverkan på detta underskott, men ökningen av vår industris maskinimport hade också en negativ inverkan. Pengarna vi har betalat till utländska maskiner under de senaste 12 månaderna har nått 35 miljarder dollar. Turkiet betalade 150 miljoner dollar mer varje månad till maskiner som kommer från länder i Fjärran Östern i år. Om importen av maskiner från denna region fortsätter i samma takt kommer det belopp vi kommer att betala till östländerna i slutet av året att överstiga 10 miljarder dollar. Varje år spenderar Turkiet de pengar som NASA spenderade på att bygga rymdteleskopet James Webb för maskiner i Fjärran Östern. Vi anser att allmänheten, maskinanvändare och maskintillverkare måste utarbeta en gemensam strategi i denna fråga, som vi finner riskabel i termer av valutabalans, hållbarhet och livstidskostnader.”
Var den första att kommentera